Fast med en liten modifikation kanske. School all day. Study all night. Party never.


Har äntligen, äntligen, kommit in i pluggmode igen efter att ha haft så himla svårt att komma igång med skolan igen efter min praktik inom äldreomsorgen. Nu helt alldeles lagom tills mina sista uppgifter inför kursslutet ska in. Passande om inte annat, vet inte hur jag skulle klarat detta om jag hade fått vada genom uppgifterna, det hade varit relativt jobbigt. 



Har insett att stoltheten över ett bra betyg är värt att kämpa för. Sedan vad som är bra går väl att diskutera i all oändlighet, jag är rädd över att köra slut på mig själv om jag ska kämpa för att nå toppen men det är där jag vill vara. Jag är en allt eller inget-människa och att bara vara medelmåttig är något jag räds, jag vet inte varför. Sedan är det inte meningen att jag heller vill klanka ner på de som är där, eller trivs där. Jag menar bara på att det inte är ett ställe som jag själv trivs på... jag vill vara bäst, och gärna bättre än så. Det är ett skrämmande mål som lett mig in på många destruktiva vägar, men det är nog ändå en del av hurdan jag är och ett förhållningssätt jag får anpassa mig till. Nu väntar jag bara besked om sommarjobb, får jag det så blir jag nöjdare än nöjdast.


Ask yourself if what you're doing today is getting you closer to where you want to be tomorrow.